”Jag måste göra så mycket som möjligt, för jag är ukrainare”

Anna Horkun är en av eldsjälarna bakom många center i västra Ukraina. Hon tvingades fly till Lviv när kriget bröt ut. Anna brinner för att hjälpa människor som tvingats på flykt att hitta sin plats i tillvaron igen.

- Många har behövt lämna allt och behöver nu börja om. En del har fysiska skador och alla har de flytt ett krig. Tyvärr lever många fortfarande i det förflutna. Men att släppa taget och blicka framåt är svårt, säger Anna.

Anna är kortklippt och bär svarta, kraftiga glasögonbågar. Naglarna är rödmålade och hon är klädd i en svart kostym. Anna, som har en bakgrund som Tv-producent, pratar fort och engagerat. Det finns ingen tid att spilla, men alltid tid för skratt. Anna har glimten i ögat, men blir allvarlig när hon pratar om krigets konsekvenser. Rädslan över att förlora livet, eller att anhöriga och vänner ska dö, finns ständigt där. Ukraina är inte en säker plats.

- Det absolut svåraste är när du får reda på att en vän till dig förlorat livet. Ena dagen pratar du med honom, nästa dag får du reda på att han har dött. Att förlora människor du bryr dig om är svårt, men det har blivit en del av vårt liv, berättar Anna.

Precis som för miljontals ukrainare, tog Annas liv en abrupt vändning den 24 februari 2022. Hela hennes tillvaro vändes upp och ned när hon och hennes man tvingades fly sin hemstad Brovary på grund av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina. Allt var kaos. Anna hade inte förstått det tidigare, men när hon själv drabbades insåg hon att det här kriget startade långt innan 2022.

- Det här kriget startade inte för två år sedan, det här kriget startade för många, många år sedan. Jag hade inte förstått det tidigare, men när mina grannar som tidigare flytt från Donesk till Brovary, visade mig hur jag skulle agera vid flyglarmen, då förstod jag att de redan genomlevt allt detta en gång tidigare, berättar Anna.

Anna hjälpte flyktingar från Mariupol att hitta ett ställe där de kunde sova ett par nätter innan de hittade något mer långsiktigt. De använde skolor, lekplatser, köpcentrum, ja varsomhelst där det fanns utrymme och möjlighet till skydd. Men Anna ville mer, hon ville hjälpa människor ytterligare. Hon såg ett behov av mer anpassade och organiserade platser dit människor som upplevt krig och trauman kunde komma och börja må bättre, inte bara bo några dagar. Och det var så hon började arbeta med att utveckla fler mottagningscenter utifrån människors olika behov.

- Det är tack vare mina egna erfarenheter som jag arbetar med det jag gör i dag, med att utveckla trygga platser som är mer än tak över huvudet. Platser där människor kan börja läka, både kroppsligt och själsligt, fortsätter Anna.

Mötesplatser och ett tryggt sammanhang

Det som startade som tillfälliga boende för internflyktingar, har i dag vidareutvecklats och anpassats till människors olika behov. Förutom rehabiliteringsprogram, erbjuder centren en rad olika aktiviteter i form av utbildningar och kompetensutveckling. Syftet är bland annat att skapa mötesplatser och ett tryggt sammanhang, men också öka människors konkurrenskraft på arbetsmarknaden så att de kan integreras i samhället.

Att hitta en fast punkt i tillvaron, trots att du inte vet något om morgondagen, är ett sätt att navigera i all osäkerhet. Även om man inte förstår vad morgondagen innebär, måste man ta sig igenom den och acceptera att saker och ting hela tiden förändras.

När verkligheten hinner i kapp, finner Anna styrkan i den positiva respons hon får från människorna hon möter. Att kunna göra skillnad för någon annan och bidra med värde, skapar en känsla av meningsfullhet.

Anna ser det som sitt ansvar, sitt uppdrag att hjälpa människor nu. Hon känner att det som de gör är viktigt! Nu är inte tid att vara ledsen. Man måste bara vara så stark som man kan.

Och trots allt tror Anna på en framtid för Ukraina, det ukrainska folket och för sig själv. Även om vägen dit kommer att vara lång och svår.

”Vi måste fortsätta kämpa även om det kostar oss allt.”

- Vi måste ta oss igenom det här och bygga upp oss igen. Jag tror verkligen att Ukraina kommer att resa sig igen. Jag tror verkligen på den här nationen och vill vara en del av den.

I dag är Anna verksamhetsansvarig för 27 olika mottagningscenter runt om i Ukraina. Centren är uppbyggda för att fungera som tillfälliga boenden, samlingsplatser och informationshubbar för internflyktingar. De erbjuder rehabilitering och psykosocialt stöd till människor som bär på traumatiska upplevelser. Annas vision är att hjälpa människor som tvingats lämna allt bakom sig – familj, hus och jobb – att känna hopp igen.