"Jag har sedan jag var barn känt ett kall att bekämpa orättvisor."

Beväpnade grupper terroriserar befolkningen i Colombia. Samtidigt har staten varken prioriterat implementering av gällande fredsavtal eller hanterat effekterna för de mest utsatta under pandemin. Tillsammans med människor som Juliana kämpar Act Svenska kyrkan för att våldet ska få ett slut.

Situationen i Colombia är svår att greppa. Konflikten, som är en av världens just nu längsta och mest komplexa, har blossat upp och avtagit under decennier och ombildande av stridande grupperingar sker ständigt. Gerillor, paramilitärer, kriminella gäng – samtliga väpnade grupper har med olika metoder tvingat på den lokala befolkningen social kontroll. En kontroll som påverkar människors säkerhet, rörelsefrihet, yttrandefriheter och den lokala ekonomin.

Lokalbefolkningen, speciellt i förort och på landsbygd, styrs med osynliga gränser som förbjuder befolkningen att förflytta sig från en stadsdel till en annan. De som inte följer de påtvingade reglerna straffas med hot, tvångsförflyttningar eller döden. Maffior, korruption, exploatering av mark, ett havererat lokalt rättsväsende, bristande tillgång till social rättvisa och civil närvaro av staten, sammanstrålar på flera platser över hela landet. Alla drabbas men orättvisorna går olika djupt.

– Jag är colombian, börjar Juliana. Jag har sedan jag var barn känt ett kall att bekämpa orättvisor. Mitt liv har lett mig att arbeta med att bereda väg för kvinnors gemensamma kraft och möjliggöra ett ökat livsutrymme för dem.

Juliana Bazán Londoño arbetar för Act Svenska kyrkan och bor och lever i Colombia.

– Mitt arbete för Act Svenska kyrkan innebär att stärka och hela delar av den mest utsatta befolkningen. Att försöka bygga freden inifrån. Under mitt yrkesliv har jag blivit medveten om betydelsen av kvinnors lika deltagande i samhälle och beslutandeprocesser för att uppnå en hållbar fred. Precis som FN deklarerar om kvinnor, fred och säkerhet, är min erfarenhet att kvinnor spelar en avgörande roll i förebyggande, lösningar och stabiliserande av trygghet i beväpnade konflikter. Det är av största vikt att kvinnor får möjlighet att resa sig starkare tillsammans med stöd av varandra.

Kvinnor drabbas också alltmer av våld i hemmen, inte minst som en effekt av den ökade isoleringen och fattigdom som pandemin fört med sig. I de mest utsatta områdena är det vanligt att unga flickor som ännu är omyndiga blir gravida. De berövas rätten till utbildning och arbetstillfällen för unga, ensamma mödrar är inte stort.

– Flickorna hamnar i en nedåtgående spiral av ökad utsatthet, risk för mer våld, uteblivna möjligheter i livet, fattigdom och utanförskap. I den nedåtgående spiralen finns också barnen, förklarar Juliana.

– Barn och ungdomar som växer upp i fattigdom drabbas hårt av den väpnade konflikten. Dels riskerar de att bli tvångsrekryterade av olika väpnade grupper, och dels är det framförallt de unga som strider i arméns frontlinje.

Men i Colombia som på så många andra platser i världen finns en spirande potential i kvinnor och unga som går samman och organiserar sig för förändring. De har ofta få eller inga resurser och deras möjligheter att träffas ostört eller få gehör av myndigheter och beslutsfattare saboteras ständigt.

– Här i Colombia finns flera exempel på sådana organisationer. Exempelvis organisationen “Woman in black”. De har positionerat sig inom antivåld och anti militärism och som del av rörelsen “Woman of the Pacific Route” uttalar de sig – “ Vi föder inte döttrar och söner för krig”.

Julianas expertis är genusrättvisa och kollegan Yoanna är specialiserad på psykosocialt arbetssätt. I regionen Huila möter de båda kvinnor som avväpnats ur tidigare stridande grupperingar. De här kvinnorna ska nu leva sida vid sida med den civila befolkningen och det krävs ett viktigt jobb med att få grupperna att mötas, försonas och upprätta gemensamma mål för framtiden. När kvinnorna enats och satt sin gemensamma strategi för vad de behöver för att läka och utvecklas involveras män och beslutsfattare.

Juliana menar att det är nödvändigt att arbeta från alla nivåer i samhället för att uppnå utveckling och fred. Act Svenska kyrkan når genom sina lokala partnerorganisationer och kyrkor långt ut i byar och kan stärka och stötta människor som få andra lyssnar på.

– Det är ett fundamentalt viktigt och avgörande arbete som kyrkor har utvecklat och byggt upp för att skydda och stärka mänskliga rättigheter här i Colombia. Genom att finnas på platser där staten bara är synlig genom militära insatser, är kyrkorna många gånger de enda som ger socialt stöd till befolkningen.

I det senaste fredsavtalet, som signerades av regeringen och den tidigare FARC-gerillan, skrevs in att en social part ska involveras, som arbetar med att lösa konflikt och meningsskiljaktigheter genom dialog, inte genom våld. Juliana är övertygad om att kyrkorna verkligen kan åstadkomma något viktigt.

– Kyrkorna kan, genom att förespråka dialog och empati, ha en kraftfull effekt på ett så djupt religiöst land som Colombia, där förespråkare av våld och hat ofta använder och missbrukar religiösa argument. Även i de nyuppkomna upploppen mellan unga och säkerhetsstyrkor har religiösa aktörer och kyrkor spelat en intressant roll i att medla mellan parterna.

Och Juliana är beslutsam: – Vi måste stärka den typen av krafter nu och jag vill absolut vara del av förändringen mot jämställdhet och fred!